Trossbotten Lillkammaren
Då jag lekt ormmänniska under krypgrunden så möttes jag av en syn jag inte önskar någon, bärlinor och trossbotten bokstavligt talat dröp av fukt som tydligt framgår av bilden. Partiet närmast västra väggen hade det tagit värst.
Bärlinor tjocka som telefonstolpar hade ruttnat så dom knäckts av sin egen tyngd, trossbottenplank hade ruttnat av så sågspån/sand-blandningen hade rasat ner i grunden.
Då jag gett det hemska beskedet hur läget var blev Marit helt förtvivlad och hon önskade ett tag att en meteor slog ner i huset så man slapp bekymra sig mer över eländet.
Men det lugnade henne när jag förklarade att allt gick att reparera men det skulle dock ta lite tid.
Var bara att börja plocka ur alla saker ( och det var ju inte direkt lite) och börja bryta upp golvet, fick låna en spikurdragare av en bekant så det gick ju rätt så bra, men tyckte den gjorde väl stora märken i golvplanken. Visserligen var det gamla smidda spikar som suttit där dom senaste hundra åren så det var ingen enkel match.