Ekenäs kvarn snurrar igen

Det var en stor dag när valsverket dundrade igång i Ekenäs kvarn efter att stått stilla i drygt fyrtio år. Sara Salomonsson hade en vision om ett eget café och antikbod – nu välkomnar den gamla ståtliga kvarnen besökare om somrarna.




En dag sommaren 2007, när hennes mamma hyrde ett torp i närheten, gick Sara Salomonsson förbi den gamla kvarnen i Ekenäs. Hon blev nyfiken och kikade in genom fönstren och tänkte att hon skulle vilja göra något i den vackra välbevarade kvarnbyggnaden vid forsen. Så i våras mullrade kvarnverket igång för första gången på 46 år.

Mitt i Sörmland, vid forsen mellan Vadsbrosjön i norr och Långhalsen i söder, ligger Ekenäs. Det är en gammal gård med stora ägor mellan de två sjöarna. Första gången Ekenäs nämndes i skrift var 1641. Kvarnen i Ekenäs är från tidigt 1700-tal i de äldsta delarna. Det är en hög byggnad med stengrund och nött rödfärg på brädfasaderna. Det var en vattenkvarn, med ett stort kvarnhjul i den strida strömmen. Kvarnen moderniserades 1938, då rev man en tillbyggnad, byggde ut kvarnen och byggde på en våning till. Man tog också bort det gamla vattenhjulet och satte in en elektrisk kvarn från Kvarnmaskiner AB i Malmö. Det gamla vattenhjulet finns inte kvar, det var av trä och har antagligen ruttnat. Kvarnstenarna, de som malde mjölet innan valskvarnen sattes in, är nedgrävda i en grannes trädgård.

Rättspsykolog i London

Sara bor och jobbar i London sedan femton år tillbaka. Hon arbetar på en akutmottagning för psykiskt sjuka brottslingar och gör rättspsykiatriska undersökningar och lämnar underlag till domstolarna. Tillbaka i London på hösten ringde Sara till Örjan Bergman, förvaltaren på Ekenäs gård och berättade om sina idéer. Han tyckte att det lät intressant och ville gärna att det skulle bli lite liv och rörelse i kvarnen. Sara kom överens med sin chef och nu arbetar hon i London hela vinterhalvåret, men är i Sverige under sommarhalvåret. Sommaren 2008 öppnade hon sitt lilla café och sin antikbod i Ekenäs. Hon bakar allt själv, pekannötspaj, fluffiga scones, bullar och småkakor. Vid vattnet har hon ställt ut trädgårdsmöbler och ute på väggen har hon hängt några flytvästar som småbarnen får låna, kvarnforsen är strid och farlig. I antikboden säljer Sara saker hon själv samlat under många år, porslin, linne, mässing. Hon gillar gamla leksaker och prydnader i papier maché, favoritepokerna är den viktorianska (1837-1901) och den edwardianska (1901-1912).
- Jag gillar udda gamla saker. I London brukar jag gå på marknader och leta. En söndag i månaden är det en stor marknad där jag har hittat mycket grejer, men då måste man vara på plats klockan sju på morgonen för att hinna köpa något.
Förra sommaren drog en vän till Sara, Niklas Lantz, igång en liten teater i kvarnen. Där det stora kvarnhjulet förr drev ett liggande hjul har han byggt en scen. Forsen brusar strax under hans fötter. Första sommaren berättade han Orfeusmyten där, i somras spelade han Romeo och Julia. Den lilla kvarnteatern har femtio sittplatser och stämningen blir tät.
- Teaterkvällarna är magiska, berättar Niklas.

Ägs av stiftelse
Redan första gångerna Sara var inne i kvarnen fanns tanken om att dra igång den igen. Kvarnen, liksom Ekenäs gård, ägs av stiftelsen till Oscar och Lili Lamms minne. På Ekenäs bodde Oscar och Lili Lamm med sina fem döttrar. Oscar Lamm var bergsingenjör och grundare av Atlas Copco, på Ekenäs drev han ett stort jordbruk med många djur. Hans döttrar var tidigt intresserade av miljövård och ekologi och ville driva Ekenäs som ett modelljordbruk med moderna, ekologiska metoder. 1971 bildade döttrarna stiftelsen till Oscar och Lili Lamms minne, som stödjer forskning för svensk naturvård och delar ur stipendier. Under några år användes kvarnen som laboratorium.
- Jag hittade mängder, kanske tusentals, provrör med gräs och säd, vatten och fröer. Det stod diskbänkar härinne i caféet och det var mycket storblommigt, grönt och orange, berättar Sara, som började med att röja ur kvarnen.

Hon tror att hon släpat bort ungefär ett ton skräp. I det bakre rummet, där Niklas nu spelar Shakespeare, var det så mycket bråte att man inte kom in. I väggen sitter en tratt av zink, som Sara och Niklas tror har varit mjölnarnas retrit; pissoar.
Kvarnbyggnaden var i ganska gott skick. Stiftelsen bytte tak på den nyligen och grunden är stabil. Ena gaveln är byggd i själva forsen, men det är inte fuktigt eller rått inne. På södergaveln börjar en del plankor lossna och Sara vill rödfärga huset igen. Något fönster hade ruttna bågar, men Sara fick tag i ett gammalt fönster med rätt mått som hon satte in.
- Kvarnen har stått här sedan 1700-talet, den klarar sig länge till, menar hon.
Smarta lösningar
I ett rött hus i skogsbrynet bor Mikael Larsson. Han och hans föräldrar Hasse och Kerstin har lagt ned många timmar på kvarnen. De går runt och försöker lista ut vad allt har använts till. Hasse är mycket tekniskt kunnig, det är han som framförallt satt sig in i hur kvarnen fungerat.
Det största problemet med att starta valsverket i kvarnen var elektriciteten. I kvarnen finns bara 16 ampere, anläggningen kräver betydligt starkare ström. Sara och hennes medhjälpare får låna traktorn på Ekenäs och driver kvarnen med dieselmotorn tills vidare.

Läs hela artikeln i Gård&Torp nr 6 2011.
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner
Annons Pil upp


Just nu 47 objekt