Tipsa

Skriv ut

Elektriciteten är en förutsättning för våra moderna liv med datorer, teveapparater och hårtorkar. Vi har också gjort oss beroende av den för att förvara vår mat och laga till den, liksom för att klara uppvärmningen i våra hus.

I ett fritidshus kanske det bara är önskvärt att vara utan moderna bekvämligheter för att istället ladda de egna batterierna inför den kommande vardagen, men den permanentboende tvingas pressa in de moderna elinstallationerna i den gamla miljön. Det är mycket svårt att avstå från el även för den som dagligen vill leva i ett gammalt hus, och njuta av den livskvalitet det innebär att kunna tända i kakelugnen på morgonen eller se ljusets skiftningar i gamla glasrutor.

Elektriciteten har nu funnits i våra hem så länge att skillnaden mellan äldre tiders installationer och deras nutida motsvarigheter har hunnit bli enorm. Som för så många andra byggnadsmaterial har utvecklingen gått från hållbara och gedigna produkter till slit- och slängvaror. Porslin och bakelit i olika nyanser har ersatts av halvmjuka plastprodukter.

Respekten för tekniken har gjort att vi okritiskt accepterat de nya modellerna utan att tänka på om de passar in i miljön. Moderna ljusknappar, eller väggbrytare som de kallas på fackspråk, består av en kvadratisk bricka och kan hanteras med en höftvickning medan deras föregångare var rundade, nätta saker som placerades högre upp på väggen och gav ifrån sig ett tydligt klick-ljud.

Men det finns nytillverkade äldre modeller att välja på för den som vill anpassa väggbrytarna till den miljö som de ska placeras i, och det är bara ett exempel på att elinstallationerna inte nödvändigtvis måste förfula inomhusmiljön. Tillsammans med lampor och ledningar i gammal stil kan elen också vara med och förstärka eller återskapa en gammaldags atmosfär. Elen användes till att börja med som belysning, och den var sparsam. Därför är det en bra tumregel när man miljöanpassar att ha så svag belysning som möjligt. Om till exempel kök och arbetsrum kräver starkare belysning kan man ju låta andra rum behålla en äldre atmosfär. De så kallade skomakarlamporna passar bra i sådana miljöer liksom ombyggda fotogenlampor. Om man väljer svaga glödlampor på 15-25 watt med klart glas kommer man äldre tiders belysning närmast, särskilt när glödlampan är synlig. Golv- och bordslampor ger också ett skonsammare ljus än taklampor.

Ställ krav på elektrikern
När elen från och med förra sekelskiftet började installeras i äldre hus drogs den väl synligt på väggarna. Det var så kallade knoppled­ningar, tygomspunna, dubbeltvinnade ledningar som drogs mellan isolerande porslinsknoppar, så att ledningen »hänger i luften«. Strömbrytare och takfästen för lampor monterades på en liten träplatta som i sin tur fästes på väggen. Plattan hade precis samma diameter som fästet eller brytaren. Tygomspunna sladdar som är godkända för den idag brukliga spänningen på 220 volt finns att köpa. Knopparna av porslin går ock­så att få tag på. Om de ansluts till ett vägguttag med en stickkontakt kan man montera sådana själv, om man har »nödig kännedom« om hur man går till väga. Lite senare kom kuloledningen (uppkallad efter elektrikern Ernst Kuhlo), en kraftigare ledning för fast installation som i dag har plasthölje och sätts fast längs väg­garnas listverk med hjälp av klämmor. Den vanpryder ofta i övrigt väl renoverade bostä­der. Från början var kuloledningens hölje av plåt och i rummen målades den eller tapetserades över, något som verkligen är att rekommendera även i dag. De runda kulodosorna av porslin försänktes oftast delvis in i exempelvis taklisten, så att ledningen inte behövde böja av ut på väggen när den skulle anslutas till dosan. Sådant brukar inte dagens elektriker ge sig tid till, vilket försvårar arbetet vid exempelvis tapetsering. Kuloledningarna ska monteras synligt av elektrikern så att man inte råkar sätta en spik i dem om de göms bakom en list.

Om huset inte är äldre än att det utrustades med el redan vid uppförandet, kan ledningarna istället vara dragna i järnrör inuti väggarna, i golven eller på vinden. I så fall återfinns dosorna infällda i väggarna istället, liksom infällda väggbrytare istället för utanpåliggande. Numera dras ledningarna inne i väggarna i tjocka plaströr, så kallade VP-rör. De brukar ha en diameter på 16 mm, men de finns också i dimensionen 12 mm, vilket är lättare att dölja bakom en kraftig list.

En förstående elektriker är den viktigaste förutsättningen för att det fasta elnätet ska kunna smälta in i den känsliga miljön. Ställ därför krav och diskutera olika lösningar innan större elarbeten påbörjas!

Elektriker Henrik Nilsson driver Tollereds Öfre Kraftstation från 1910-talet musealt och intresserar sig för äldre elinstallationer i hemmiljö. Han tycker inte att man ska dra sig för att diskutera detaljer med fackmannen. Med noggrann planering krävs färre ledningar. Många menar att moderna ledningar inte får plats i gamla porslinsdosor men det finns knep för att komma runt problemet. Inuti dosan finns metallklämmor som kan tas bort och ersättas av plastöverdragna skarvklämmor. Då får mer plats, säger Henrik Nilsson.
- En elektriker som vill tjäna pengar byter gärna ut alla äldre strömbrytare och armaturer utan hänsyn till om de fun­gerar eller inte, menar han. Men mycket går att spara och återanvända.

Jordade uttag i gammal stil
Kravet på elsäkerhet har ökat undan för undan men det har aldrig varit så illa som man kanske tror. Därför är det tillåtet att använda gamla elin­stallationer om systemet är funktionsdugligt. Man får också underhålla ett gammalt elsystem genom att byta ut strömbrytare, uttag och dosor om de går sönder. Ledningarna bör man byta ut så fort man har börjat böja på dem. Gamla ledningar torkar nämligen, isoleringen smulas sönder vilket gör dem livsfarliga och dessutom brandfarliga. Visserligen är det ägaren som är ansvarig för att elen i huset är säker men man gör klokt i att låta en elektriker vara med och bedöma den saken.

En lösning som kan fungera för enstaka rum men som inte går att genomföra i ett helt hus, är att transformatera ner spän­ningen till 24 eller 48 volt. Då blir strömmen ofarlig för människor och man kan använda den gamla typen av tvinnad tygledning om man vill. Glöd­lam­porna måste vara anpassade till den svagare spän­ningen och det går inte att driva vanliga elektriska apparater med den. När man har en äldre belysnings­armatur som inte är helt tillförlitlig ur säkerhetssynpunkt kan elektrikern i stället koppla den till en isolationstransformator. Då får lampan fortfarande 220 volt. Den åtgärden kostar drygt 500 kronor.

Om man bygger nytt eller förändrar användningen av ett utrymme, till exempel genom att inreda en vind för bostadsändamål, måste det elektriska anpassas till de krav som gäller idag. Nu ska det vara jordade eluttag i alla rum. Precis som när det gäller väggbrytare finns det dock nytillverkade uttag i gammal stil, både jordade och ojordade. Den tvinnade tygledningen finns till exempel i jordat utförande men med en tredje tråd för jordledningen.

Det grå elskåpet som sätts upp på många gamla fasader går också att undvika. Dels kan man komma överens med elleverantören om en alternativ placering i uthus eller liknande, så att det inte blir allt för svårt att hitta elmätaren när det är dags för avläsning. Dels kan man numera välja en röd variant. För övrigt är skåpet faktiskt fastighetsägarens egendom och man kan måla det i vilken färg man vill.

Text Sven Lundstedt