Tipsa

Skriv ut

Rund, tunn ledstång är det rätta för den här miljön med sina fasspontpanelade väggar och sin tidiga 1900-talskaraktär. Ledstängerna vid den här tiden brukar vara runda med ändknoppar, eller –knappar, laserade i brunt och sedan fernissade. Täckmålar man dem blir de fort skavda och fula. Egentligen skulle ni ha fästen i järn, det är det vanligaste i privat miljö, eller möjligen blankpolerad mässing. Det fanns förnicklade fästen också, men däremot inte kromade. Ni verkar vara människor som gärna lägger ner lite möda och omtanke på ert hem, så mitt råd är att ni väntar med beslagen tills ni hittar gamla fästen, eller fyndar en begagnad originalmodell som ni kan lämna till en smed för kopiering. För på marknaden finns ännu ingen acceptabel – i alla fall inte vad jag vet. Och en ledstång beställer man på ledstångsfabrik, som ni kanske vet. Ni kommer att få slag när de börjar räkna upp de måttuppgifter de behöver från er. Ni kan inte tro hur många mått det är på en ledstång. Själv tänker man ju sig ”bara en rund, böjd stång” – men det gör inte tillverkarna kan jag lova. Så ni kanske måste be om hjälp med mätningen av en duktig snickare. Jag vill bara flagga för det.