Tipsa

Skriv ut

Huset ligger i Kolbäck strax utanför Västerås och är byggt under senare delen av 1800-talet i schweizerstil. Troligen är det byggt efter Charles Emil Löfvenskiölds mönsterritningar, ett slags föregångare till kataloghus. Huset är blåmålat med vita snickerier. Skrapar man lite i det blå syns spår av en grön nyans, vilken stämmer bättre överens med husets ålder och stil. Men familjen tycker om sitt blåa hus och ett första val var att låta huset behålla den blå färgen.

Invändigt var huset omodernt. Hallen hade trettiotalsinredning med mörkbrun panel i tak och lika brun bröstpanel på väggar, väggarna ovanför var mörkt gröna. Köket hade ett fåtal gamla skåp, däribland en platsbyggd skänk, en slaskho och en kombinerad värmepanna/spis. Taket hade tretexskivor och på golvet låg en utsliten korkmatta. Badrum, wc och centralvärme saknades, husets värmekällor var kakelugnar och kaminer.

Omfattande renoveringsplaner
Från början hade familjen, som består av Helena och Lars-Göran Ström samt deras två döttrar, stora planer för huset för att få det att passa deras behov. De ville riva bärande väggar på övre plan, sätta upp mellanväggar och ta bort kattvindarna. De ville också bryta upp golvet av rädsla för grävlingsangrepp, byta yttertaket; det kunde vara dåligt, och dra elledningar i väggarna. Nya skorstenar skulle muras, innerväggarna med många tapetlager måste åtgärdas. Ett badrum med bubbelkar skulle installeras i något rum.

Först av allt rev paret ner de pappspända innertaken i förhoppningen att hitta takmålningar under. Tyvärr fanns inga målningar, och pappen gick inte att sätta tillbaks igen… så nu stod man med ytterligare ett problem; förstörda innertak.

I det här skedet kom familjen i kontakt med Stina Stenberg, som är bebyggelsehistoriker och som hjälpte familjen att tänka lite mer sansat kring huset.
- Det viktigaste, säger hon, var att förankra ett nytt förhållningssätt hos Helena och Lars-Göran, till det vackra hus de ägde. Det fanns två utgångspunkter att ta hänsyn till. För det första själva huset, dess planlös­ning, tiden och stilen när det byggdes, dess konstruktion och antikvariska värde.

För det andra familjens behov; vilka rum behöver de, hur vill de ha sina hygien- och våtutrymmen, vilken livsstil har de och vad tycker de är vackert?

Behoven var ganska lätta att ringa in: tre sovrum, matsal, arbetsrum, kök, tvättstuga, badrum och TV-rum. De ville ha plats för stallkläder; alla i familjen rider, och de ville ha möjlighet att ta emot gäster och kunder i hemmet för det företag de driver. Tillsammans arbetade Stina och familjen med hur man skulle kunna rusta huset och förena de olika önskemålen med husets egen stil. Lars-Göran och Helena kom fram till vilka värden som faktiskt finns och gjorde utifrån den insikten medvetna val, i stället för att planlöst renovera.

Det gamla skafferiet intill köket gjordes om till kapprum med hyllor och krokar och gott om plats för stallkläder. I det gamla kapprummet finns numera tvättmaskin och tumlare och det är nära till ytterdörren när man vill hänga ut tvätt.

Linoljesåpade golv
Till köket valde familjen en inredning som inte är helt i linje med husets övriga stil, men ändå inte känns alltför främmande. Man valde att inte behålla skåpen, det blev för svårt att komplettera med nya skåp på ett vettigt sätt. I stället satte man in ett nytt kök från en större tillverkare. Vedspisen från övervåningen flyttades ner till köket och fick en murad spiskåpa.
- Vi hade många tankar kring golvet i köket, berät­tar Lars-Göran. Vi tvekade mellan linoleum och trä, men det slutade med klinkers.
- Kanske hade en linoleummatta eller ett trägolv och en enklare spis i köket passat bättre i huset, menar Stina, men det här är ett medvetet val som familjen har gjort och det finns en fin balans i den nya köksinredningen.

De övriga golven i huset, utom i köket och våtutrymmena, är de ursprungliga som bara har skurats med linoljesåpa. Familjen tog först upp några plankor i salen och inspekterade grunden som var helt intakt, så rädslan för grävlingsangrepp var obefogad.
- Lyckligtvis, säger Stina, det är ofta svårt att ta upp gamla golv och lägga tillbaks dem utan att förstöra värdet av de vackra gamla skurgolven. Ofta slutar det med att ett nytt golv måste läggas in, och då pas­sar många på att byta från kutterspån till mine­ralull, vil­ket är dumt. Kutterspån är bättre som isolering ur flera aspekter, bland annat med tanke på skadedjur. Att ta upp gamla golv är ofta att betala för att försämra husets värde, fortsätter hon.

Tapeterna döljs under gips
Alla husets innerväggar har fått tunna gipsskivor på de gamla, tjocka tapetlagren. Väggarna är sedan målade med matt linoljefärg.
- Gipsskivorna sitter uppe för att Lars-Göran inte ville ha de buktande väggar som följer med många tapetlager, säger Stina. Alternativet hade då varit att riva ner alla de gamla lagren, och det kändes inte bra. Nu finns tapeterna åtminstone kvar under gipset och kan tas fram i framtiden.

De gamla fönstren med innanfönster är beva­rade och renoveras nu, ett i taget. Problemet med de tra­­siga innertaken löste man genom att sänka takhöjden med två centimeter så att elledningar fick plats, och sätta upp gipsskivor även här som målades matt vita.
- Självklart hade det varit bättre att ha kvar de papp­spända taken, säger Stina. Men ibland gör man fel och då gäller det att hitta en lösning som är acceptabel.
På nedre plan har huset nu kök, arbetsrum, bibliotek/TV-rum, matsal, tvättstuga, gästrum, grovingång med plats för alla stallkläder, wc/dusch och en stor ljus hall. Övervåningen har hall, fyra stora klädkammare på de gamla kattvindarna och tre stora sovrum, samt badrum med badkar, som var viktigt för Helena.

Badrummet var en källa till bekymmer. Från början tänkte familjen ta ett rum på bottenplan i anspråk men det kändes onödigt stort. Sedan ville man dela av ett av de stora sovrummen uppe för att få ett badrum, men för att orka med ett tungt bubbelkar måste golvbjälklaget förstärkas, vilket skulle bli en dyr och svår åtgärd. I stället placerades badrummet med badkar i ett utrymme intill murstocken där bärning och ventilation fanns. Här inne gjorde man ett badrum med klinkergolv och modern inredning.

Nu har Lars-Göran och Helena ett trevligt hus där rumsdispositionen med stora rum i fil och även rummen med full takhöjd på övervåningen har bevarats. De flesta ingrepp som har gjorts går att återställa och familjen har lärt sig massor på vägen.
- Vi har ångrat många gånger att vi rev ner takpappen. I början anklagade vi oss själva jättemycket, men samtidigt visste vi inte bättre då. Vi är så glada att vi sedan hejdade oss i vår renoveringsiver. Vi hann inte göra så många fel, trots allt.

Stina berömmer Lars-Göran och Helena, både för att de hade självinsikt nog att inse att de behövde hjälp och för att de har varit öppna och intresserade under hela arbetet med huset.
- De har verkligen lyssnat på huset, stannat upp och tagit till sig kunskap.