Tipsa

Skriv ut

Vattenklosetten uppfanns i England på 1770-talet, men det dröjde ett århundrade innan den började användas i någon större utsträckning. Inte heller då var det vanligt med toalett inomhus, tvärtom. WC förekommer sporadiskt och blygsamt i Stockholms allra mest lyxbetonade våningar på 1870-talet. Stadsfullmäktige införde dock totalförbud att använda vattenledningsverkets vatten till spolning av toaletten, vilket gjorde det så gott som omöjligt att installera vattenklosetter i huvudstaden. Det är helt säkert förklaringen till att det för sin tid osannolikt luxuösa Hallwylska palatset i Stockholm fick vattenklosett först 1914, trots att det här fanns badrum med rinnande varmvatten redan på 1870-talet.
Toaletten var alltså sådan lyx att det räckte långt med en enda för familj och gäster, oavsett hur förmögen man var. Som gäst i ”fina” hem använde man heller inte toaletten utan fick hålla sig tills man kom hem.
Toaletten var alltid separerad från badrummet, allt annat hade varit chockerande för samtiden. Även i enklare hem med toalett inomhus var det vanligt med separat toalett vid sidan om ett toalettlöst badrum. På så vis undvek den badande knackningar och desperata ryck i dörren från övriga familjemedlemmar.
Badrum med WC blev vanligare i nyproducerade bostäder i städerna från och med 1920-talet.
Gästtoaletter kom ytterst sparsamt på 1930-talet, och två toaletter i en normal bostad förekommer främst på 1950- och 60-talen i hus och villor. Utedass var fortfarande vanligt på landsbygden i början av 1960-talet och med det i minnet förstår man att en wc, eller två(!) var en dröm för många för 50 år sedan.

Fritt fram för utsmyckning
Konsten att göra det lite extra trevligt på hemlighuset har funnits länge. På von Echstedtska gården i Värmland finns ett av landets charmigaste dass med plats för fem vuxna och två barn. Det märkvärdigaste här är att byggherren, assessor von Echstedt och hans hustru, är avbildade i taket sittandes på det dass åskådaren ser under dem. Där sitter herrskapet och samspråkar i lugn och ro och vid respektive sida syns tjänstefolket redo att sträcka fram små tyglappar, den tidens dasspapper.
På dassen hängde också en frusen Oscar II med familj, inköpta på postorder från Åhlén och Holm.
Utsmyckningen av dassen har hängt med in på gästtoaletten, här inne har man tillåtit sig att ta ut svängarna lite mer än på den ”riktiga” toaletten. Även i de mest minimalistiska hemmen är det här man släpper loss och kanske hänger upp något som bara är kul och knäppt.
Rolig konst, en brokig tapet, en affisch med lustigt budskap, bilder på hela familjen eller en tjock bunt gamla tidningar – på gästtoan är det fritt fram!



Toalettkuriosa
På 1700-talet uträttade man sina behov inför öppen ridå, det var en naturlig del av livet som inte behövde döljas. Den pryda drottning Victoria fick oss på 1800-talet att låsa in oss för det onämnbara.
Ordet dass kommer från tyskans das Haus, för att vara riktigt diskret utelämnades ordet för platsen och kvar var ordet dass. Eller om man så vill hemlighus, avträde, fjöl, toa, skithus, mugg, klo, bekvämlighetsinrättning eller bajamaja…

Foto Philip Håkanson