Med tid för trasmattor


Livskvaliteten blev en helt annan när familjen flyttade från Stockholm för att rusta en gammal gård. Med smarta lösningar och hjälp av vänner och släktingar har de fått ett vackert hus med känsla från förr, och därtill mer tid för barnen och sina intressen.

På Selaön i Mälaren, med vacker utsikt över åkrar och ängar, ligger Loppberga, ett rött hus med ståtlig glasveranda, påbyggt och ombyggt i omgångar sedan 1700-talet. Här bor Viktoria, Magnus och barnen Hedda, 7 och Albert, 4. På alla golv ligger vackra trasmattor som Viktoria gjort själv, det sprakar i den stora Aga-spisen, kanelbullar gräddas i ugnen och barnen leker på gårdsplanen med de två katterna Pella och Tigris. Men livet har inte alltid varit så här idylliskt.
För tio år sedan bodde familjen i Stockholm där de levde ett ganska hektiskt liv; Viktoria var ekonomijournalist med långa arbetsdagar, Magnus jobbade med personaluthyrning och stressade även han. Tillvaron kändes ofta ganska kravfylld och tiden räckte inte riktigt till.
År 2000 fick de höra att Loppberga var till salu i Magnus hemort Stallarholmen på Selaön. Huset hade varit uthyrt under många år och var i ganska dåligt skick, det lämpade sig mest som sommarhus, och familjen beslöt sig för att köpa huset och åka hit på helger och under semestern.
Så blev det också i början, men när Hedda föddes 2001 ville paret prova bo i huset även i veckorna, och efter det flyttade de aldrig tillbaka. Efter ett år sålde de lägenheten i Stockholm och bestämde sig för att bo här permanent. I dag pendlar Magnus mellan Stallarholmen och Stockholm, medan Viktoria har övergivit sitt gamla jobb som fondförvaltare för att i stället väva och sälja trasmattor på heltid.
-Vi har aldrig ångrat oss!


Byggde glasverandan
De två första åren bodde paret på 90 kvm, men efter en tid började de sakna en hall där barnvagnen kunde stå. De byggde då ut hallen och motsvarande yta på övre plan. En god vän som är arkitekt hjälpte till med idéer, Viktorias och Magnus släktingar hjälpte till med grävjobb, dränering, snickeriarbeten och barnpassning och en hel del gjorde de själva.
Så småningom byggde de också ut huset på längden på båda sidor om entrén; sovrum på ena sidan och en vacker glasveranda och badrum på andra sidan. Dessutom har de byggt om köket, bytt ut alla fönster till spröjsade med gammaldags beslag för att det skulle se mer enhetligt ut och bytt tak.
-Vår arkitektvän Stefan rådde oss att lägga plåttak på utbyggnaderna och en annan vän, Carl-Magnus som är plåtslagare, gjorde taket och fläktkåpan i köket. Det var en tillgång att ha vänner att resonera och rådgöra med.
Inte mycket var värt att bevara. Huset hade renoverats hårdhänt efter en brand orsakad av blixtnedslag på 1960-talet. Gamla stockar med bevarade tapetrester fanns i ett hörn bakom spisen och spegelinnerdörrarna fanns orörda under masonitskivor. I övrigt fick Viktoria och Magnus utgå från vad de själva tyckte var fint, och anpassa det till huset och ekonomin.
Utbyggnader och renoveringar har präglats av enkla, smarta och billiga lösningar som ser rejäla och ursprungliga ut. I sovrummet finns till exempel en ”platsbyggd” garderob som i själva verket är enkla stommar från Ikea som har täckts in vid tak och golv med mdf-board. Nu ser det ut som om de alltid har stått här. Hallens ”pärlspontgarderober” är hemmabyggda av mdf-board, golvlister och gråmålad billig spont från brädgården, uppbyggt kring en enkel reglad stomme. Vips fick hallen 1920-talskänsla!
Ett annat bra sätt att få mer atmosfär i de nyare delarna var att ta hjälp med ritningarna. Stefan rådde till exempel familjen att satsa på en lite prångig planlösning, med tillbyggnadernas fönster på olika höjd och oväntade hörnor och förbindelser mellan rummen. På så sätt känns huset mindre modernt.
– Vi var oroliga från början för hur det skulle se ut med olika fönster på olika höjd, men det känns mer genuint och också mer trovärdigt att redovisa de tillägg vi har gjort.
Alla golv är enkla trägolv, väggarna har klätts med väv som sedan målats. Inga extravaganser, men fullt funktionellt. Däremot storsatsade familjen och köpte en vedeldad Aga Rayburn-spis, som är suverän till bak och matlagning och värmer hela bottenvåningen.
– Den kostade 60 000 kronor, men var definitivt värd det, säger Viktoria. En annan stor investering var att installera bergvärme.
Från början var huset 90 kvm stort, i dag är det 190.
– Nu blir det inga fler utbyggnader, vi är nöjda så här. Mest med glasverandan, den har fantastiskt ljus och används jättemycket. Och förstås med hela vårt nya liv, att vi har möjlighet att bo så här med utsikt över vidderna. Vi vill aldrig tillbaka till Stockholm.

Foto Mikkel Ørstedholm
Annons Pil ner


Spara
Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner


Annons Pil upp
Annons Pil ner

 

Annons Pil upp


Just nu 34 objekt