Sinnligt Linne

Linne är vackert, skönt, hållbart och har lång historia. I hundratals år har linnet varit den viktigaste delen av hemgiften och linneskåpet med sin blanka damast har varit ett betydelsefullt mått på hur förmögen man är.

På Skoklosters slott finns en samling gammalt linne från 1600-tal till tidigt 1900-tal, där det äldsta örngottet är daterat 1648 och sytt av tunt tuskaftsvävt linne. Kallmanglat slätt och glänsande linne i prydligt travade buntar fyller linneskåpet. Örngottens krusade band rinner nedför hyllor dignande av lakan, örngott, handdukar, dukar och servetter. Ett välfyllt linneförråd var självklart i slottsmiljö.

Linneskåp - så heter det fortfarande, fast här ryms både bomullspåslakan och frottéhanddukar numera. Men förr skulle här enbart ligga linne, glänsande kallmanglat, vackert buntat och omslaget med prydliga band. Lin för klädtillverkning har odlats i Sverige i mer än tusen år. Det finns fiskelinor av lin från tidig stenålder och fynd från vikingatiden visar till exempel att kvinnor bar en linnesärk närmast kroppen. De tidiga linnevävnaderna var enkla och grova, men med tiden utvecklades och förfinades teknikerna mer och mer. Damast är den mest eleganta vävtekniken, där mönstret bildas i varpsatin på en botten av väftsatin eller tvärtom. Ljuset återkastas olika från ytorna så att mönstret framträder blankt mot matt botten eller matt från blank botten. Effekten blir mycket vacker på kallmanglade dukar och handdukar.

Konsten att väva mönstrat linne var i princip okänd i Sverige före 1600-talet. Drottning Hedvig Eleonora beställde dukar och servetter i slutet av 1600-talet hos stockholmsvävare och därmed kom den svenska linnedamasttillverkningen i gång. Fortfarande finns några av drottningens servetter bevarade, med hennes krönta namnchiffer och Tre Kronor.

Det stora uppsvinget för linodlingen kom under 1700- och 1800-talen och framför allt i Hälsingland blomstrade bygderna tack vare linet. Linnet, särskilt damasten, har i alla tider representerat ett stort ekonomiskt värde. Linneförrådet var kvinnornas angelägenhet, ett mått på släktens förmögenhet och därmed viktigt för hemgiften.

Vägen från linfrö till färdig duk bestod av många och tidsödande steg. Först såddes fröet, mellan hägg och syren. I mitten av augusti rycktes linplantan upp ur marken med roten, viktigt för fiberlängden var att hela strået kom med. Fröhusen blev djurföda och stråna lades i sjön för att rötas i ett par veckor. Efter rötningen torkades linet på hässjor eller gärdesgårdar varpå de bråkades, det vill säga krossades av en flera hundra kilo tung klubba. Skäkthjulet med knivar av trä slog sedan bort veden från linfibern. Därefter var det dags för häckling i tre steg innan man kunde börja spinna lintråden för vävning.

Sval och skör fiber
Den långa och släta linfibern leder bort värme snabbare, känns svalare och luddar mindre än bomull. Därför känns det skönare att sova på linnelakan och bära linnekläder.

Dessutom har linne mängder av andra goda egenskaper: Fibrernas längd och släthet gör att de inte smutsas så lätt och att smutsen lätt lossnar vid tvätt. Linne tål värme och kyla bra, dessutom tål det solljus klart bättre än andra textilier. Linne antänds heller inte så lätt, vilket har börjat uppmärksammas av tillverkare av bilklädslar. Rätt hanterade och förvarade blir textilier av lin bara vackrare och skönare att bära eller sova i.

En nackdel med linnefibern är att den inte är elastisk, den skrynklar sig därför och dukar och lakan kan brytas sönder om de gång på gång viks i samma veck. Genom att variera vikningen eller helst rulla tyget kan man undvika att det bryts av.

Så sköter du ditt linne
Linne tvättas helst i 60 grader.
Tvätta ofärgat och kulört var för sig.
Ömtåliga linneföremål tvättas för hand.

Använd milt tvättmedel utan optiskt vitmedel
och blekmedel. Svåra fläckar tas bort med
enprocentig klorlösning + såpvatten som penslas
på fläcken. Blötlägg linnet ett par timmar
i mild såpvattenlösning.

Undvik centrifugering som ger hårda veck
och kan orsaka brytskador. Undvik också tork-
tumling och varmmangling som ger en luddig
yta och förstör glansen och styrkan.

Kallmangling rekommenderas för linne.
Låt linnet torka och vila minst ett dygn
före manglingen.

Se till att de manglade textilerna är ordentligt
torra innan de läggs in i skåp. Annars finns risk
för mögelangrepp.

Förvara linnet plant, mörkt och så dammfritt som möjligt.
Lägg aldrig in textilierna i plast, plast ökar risken för kondens
och drar till sig damm och smuts.


Använd linnet, det blir vackrare av att användas!
Var bara noga med att vika det på olika sätt
varje gång du lägger in det i linneskåpet så det
inte blir skört och bryts i vecken.



Mangla på rätt sätt
Stänk handdukar, lakan och dukar, helst kvällen innan.
Rulla ihop dem.
Handdukar och servetter sträcks mot bordet,
dels på längden, dels på bredden. Lägg dem i buntar om

fyra-fem stycken, med avigsidan upp. Mangla dem plant.

Lakan och dukar slår man ut, viker på längden och sträcker.
Det är bra om man kan variera mellan tre
och fyra vikningar,
eftersom textilen slits mest i vikningen.

Vid mangling på stenmangel rullas mangelgodset upp på de
lösa rullarna.
Se till att det blir mycket hårt rullat. Sist rullas
mangelduken på.
Mangeln ska gå fem-sex varv om man
manglar dukar, lakan kan manglas något kortare tid.


Råden kommer från Hälsinglands linförening.